drömmen om morfar
Den 8 Maj. Ett datum jag aldrig kommer glömma. ALS är en av de hemskaste sjukdomarna som finns. Dina skellettmuskler försvinner och detta sker tills du kvävs till döds.
Min morfar var en av de tappraste jag känner han låg flera månader i en säng utan att klaga. Han var ljupt religös men bad nästan aldrig för sig själv utan han bad istället för mig.. han bad att jag skulle komma in på estet och att min framtid skulle bli bra.
Det starkaste minnet av morfars sjukdom är en vecka innan hans bortgång. Jag och mamma hade åkt upp till Västerås för att hälsa på, vi ansåg att det inte var långt kvar.
På kvällen så lekte jag och mamma med massa gamla kläder, hattar, smycken och skor som var mormors och morfars. Mamma hittade en lång fin vit gamal klänning som jag satte på mig. Sen satte jag upp mitt hår in en svinrygg för det var det finaste morfar viste, han blev nämligen kär i mormor när hon hade en sån, och sen gick jag och visade upp mig.
Morfars lyckliga ansikte glömmer jag aldrig men mindre glömmer jag vad han sa,
Du är så vacker Amanda, så kommer du se ut när du gifter dej det vet jag. Jag längtar efter att komma på ditt bröllop".
En vecka senare gick han bort.
Jag har tänkt jätte mycket på morfar sen han dog, men aldrig drömt om honom. Men när jag igår låg och tänkte på morfar så blev jag orolig och började tviivla på att himmelen verkligen finns. Jag tror drömmen jag drömde var ett tecken på det!
DRÖMMEN: Jag, min familj och resten av släkten på mammas sida, åkte till ett gammalt barnhem som mormor och morfar bott och jobbat på (barnhemmet har ingått i en dröm om morfar förut när han levde). Vi träffade på mormor hon hälsade på barnen som saknat henne jätte mycket. Barnen berättade också att de saknade "coola Gunnar" min morfar alltså. När vi tittat på barnhemmet var det dags att gå till kyrkogården brevid där morfar låg. Detta var ingen vanlig kyrkogård utan den inehöll en portal till himlen. En mamma och en mormor stod och grät i ett hörn deras "döda" tioåriga flicka hade kommit genom portalen för att hälsa på. De var överlyckliga och lämnade henne i portalen och sa att de snart skulle ses igen.
Nu var det våran tur. Vid ställde oss och bad, och då kom morfar ut ur portalen. Det var så vackert det lyste om honom och han såg frisk och lycklig ut. Han kramade om oss och sen fick vi gå en rundtur på kyrkogården med honom. Han startade direkt med sina knäppa gissningslekar, Amanda om du vet hur gammal den där statyn är så får du tio kronor.
Jag märkte att jag saknat honom mer än vad jag först trodde, men jag var inte rädd för att gå där ifrån för jag viste att vi skulle mötas igen. Det var okej för mig och jag viste att jag skulle sakna honom, men att jag sen skulle bli ännu lyckligare när vi sedan möttes.
Vi frågade saker om himlen men morfar sa att det inte går att beskriva med ord utan det är en överaskning vi får se när vi kommer dit. Han gav oss alla varsin lång kram sen gick han tillbaka till himlen.
Vi skrattade på vägen hem alla var jätte lyckliga!
Tack morfar för drömmen, jag tvivlar inte mer.
aldrig mer ska jag tvivla, aldrig mer ska jag låta andra tankar finnas. jag älskar dej förevigt, morfar jag saknar dig.
xaxa/ elsyamandaandersson
